År 2003 stod det klart att Nådhammars arrendator efter 36 års framgångsrik mjölkproduktion skulle gå i pension och lämna gården. Ägaren till gården – tillika Spendrups där Andreas arbetar – kontaktade oss och resultatet blev att gården fick två arrendatorer: Huberts dotter och svärson tog över en del av arrendet av jordbruksmarken och vi tog över arrendet av ekonomibyggnader, betesmark och delar av åkermarken. Den mark som utarrenderats av andra markägare på gården övergick även den till Stuteri Nådhammar.
Situationen 2004 var att Therése hade en gedigen hästbakgrund och Andreas delvis en jordbruksbakgrund genom släktgården i Västergötland och en syster och svåger som bedrev lantbruk. Länge hade vi sökt efter en gård att förverkliga våra planer att starta en hästverksamhet på men inte hittat rätt. En plan var att flytta till Västergötland, men Andreas arbete på Spendrups ville vi inte riskera. Så kom den dag när vi fick möjlighet att förverkliga våra planer på Nådhammar, och vi var inte nödbedda. Vi beslöt oss omedelbart för att anta erbjudandet och började arbetet.
Andreas underbara bostadshus Hyddan, byggt 1858 och före detta förvaltarbostad. Therese bor i ett annat hus på gården. Vi renoverade stallbyggnaderna, stängslade markerna och gjorde iordning allt som behövdes för en hästverksamhet. Vad vi då inte visste att det skulle dröja fyra år innan vi nästa gång skulle vara från gården mer än en natt, då vi for till Ungern för att ta hem två lipizzanerston…
Hela utvecklingen av Stuteri Nådhammar har skett successivt med de medel vi har haft tillgängliga. Villan i Vendelsö såldes och fastigheten i Västergötland likaså och varenda krona investerades i verksamheten på Nådhammar. Vi flyttade hästarna från Årsta Slott i Haninge där vi höll till tidigare och satsade allt på ett kort.
Från början har vi haft våra planer och visioner och försökt förverkliga dem steg för steg. När vi flyttade till Nådhammar arbetade Therése som trafikingenjör på Nynäshamns kommun och Andreas som försäljningschef på Spendrups. Hela verksamheten sköttes på fritidsbasis. Vi gifte oss samma år vi flyttade till Nådhammar, 2005 började Therése som teknisk ingenjör på Trosa kommun och året därpå föddes Alva.
Vi arbetade jämt. Bokstavligt talat. På dagarna med våra förvärvsarbeten och på kvällar och helger med Stuteri Nådhammar. När Alva föddes 2006 kom saken till sin spets. Andreas som var ute och putsade beten blev avbruten av en granne som hunnit upp traktorn och meddelade att vattnet hade gått när Therese gjorde iordning en häst inför en tävling. Vi hade nu kommit till en punkt i utvecklingen då vi var tvungna att agera, och vi gjorde det på två sätt: Theresé gick ner i arbetstid och vi byggde ett hus på gården som Therése föräldrar kunde ha som deltidsbostad och avlasta oss. Vi är numera skilda men driver företaget som kompanjoner.
2008 togs ett stort steg i Stuteri Nådhammars utveckling när Therése lämnade sin anställning i Trosa och satsade på företaget på heltid. Då tog utvecklingen fart på allvar. 2013 fick vi vår första anställda och fyra år senare vår andra. Under åren har Therése vid sidan av sin praktiska kunskap kompletterat med ett flertal utbildningar. 2005 gick hon hästskötarutbildningen på Strömsholm och har därifrån yrkesexamen. 2007 utsågs hon till årets agriastipendiat och gick hon Axelsons hästmassageutbildning.
2008–2009 gick hon utbildningen “Från hingstval till avvänjning” på Hippologiska Institutionen, SLU i Uppsala, samt på Flyinge. 2009–2010 var det dags för kursen “Träning för hållbarhet och prestation” på samma institution. 2010 gick hon även SVA:s kurs “säkert hästfoder” och 2011 Hästnäringens Nationella Stiftelses kurs “Din väg till föl”. Therése är även godkänd som yrkesmässig hästtransportör. Den senaste utbildningen var 2018 då hon blev diplomerad seminassistent.
Lösdriftverksamheten är ett signum för Stuteri Nådhammars verksamhet. De har blivit uppmärksammade i hästsportsverige och kunder kommer från hela landet för att låta sina unghästar växa upp på bästa sätt. Vi har tre lösdrifter: en för ston med eller utan föl, en för unghingstar och en för dräktiga ston som ska föla på gården. Innan vi anlade våra lösdrifter funderade vi igenom saken och ställde upp ett antal krav: stor hage, varierad terräng med skogs-partier och öppna ytor, frostfritt vatten, lätthanterlig utfordring, närhet till stallet, och bra ligghallar. Vi ville också ha ett par extraboxar i ett separat utrymme för den händelse att någon häst skulle bli sjuk. Vi träffade även personer som har framgångsrika lösdrifter. Vi har under säsong mellan 25 och 35 hästar på lösdrift som stannar längre eller kortare tid. Här får de leka, bråka, rasa och bara slappa – på hästars vis och i flock på stora ytor.
På Nådhammar har vi flera olika stallavdelningar med inalles 25 boxar för uppstallade hästar i ett sammanhängande byggnadskomplex om c:a 2 500 kvm. Från och med etableringsåret 2004 har förändringar, reparationer och nybyggnationer gjorts. Det har oavbrutet varit utvecklingsprojekt igång. Sedan vi tog över efter gårdens mjölkera är inte mycket sig likt förutom exteriört.
Sedan 2009 arrenderar Stuteri Nådhammar delar av Hjortsberga för beten och vallodling. Här går unghingstarna på somrarna, i en underbar miljö som uppfyller alla de krav och önskemål man kan ställa. Traditionen bjuder att vi har betessläpp 1 maj och hemgång 1 oktober. Vi har även tillgång till det fina gamla stallet på gården för tillfälliga behov såsom hovverkning, unghästträningar med mera.
Vi gör av med stora mängder hösilage och lyckligtvis är vi självförsörjande, tack vare arrendemark samt de sex hektar mark på Edesta som vi köpte 2014. Självförsörjning på grovfoder är en förutsättning för att få ekonomi i verksamheten, trots att vi lejer in det mesta av arbetet från maskinstationer och andra bönder i trakten. Vi är godkända foderföretagare (Jordbruksverket) och i det fall vi får överskott säljs detta.
Ett av de största projekten är bygget av ridhuset. Det var kanske inte alla som tog oss riktigt på allvar när vi mer eller mindre från början började skissa på planer att göra om det 800 kvm stora kostallet till ridhall. Takhöjden var ju bara dryga tre meter, foderborden enorma och all gammal inredning och installationer kvar. På logen ovanför trängdes all möjlig gammal bråte och taket läckte som ett såll.
Men skam den som ger sig. En byggnadsingenjör konstaterade att taket är självbärande så vi hyrde ett hus i grannskapet till fem byggnadsarbetare som arbetade åt oss i nära nog ett år. Vi invigde ridhallen med pompa och ståt (120 gäster på plats) den 4 september 2010. Då hade 1800 kvm urgammalt tegeltak bytts till plåt, ladugårdens innertak (och logens golv) på 800 kvm var rivet, ett 150 kvm “ridhallstall” var byggt där de gamla fodersilorarna stått och mjölkrummet var omgjort till verkstad och förvaringsutrymme. Vi hade bytt 38 fönster och fyra nya portar var byggda, stenväggar var uppmurade med natursten för att smälta in och all el i hela byggnaden var omdragen.
I samma veva anlitades särskilt skickliga murare att byta ut varenda fog i byggnadernas stenväggar, sammanlagt närmare 150 meter tre meter höga väggar. Så nu finns den där. Hallen vi drömt om. 18 m i takhöjd, innermåtten “nära nog” 20*40, ridhusbotten av sand/klenflis, rejäl belysning och en härlig känsla!
